Lena Gällhagen inspirerade

Lena Gällhagen, e-utvecklare i Nacka kommun kom till oss som arbetar i surfplatteprojektet för att inspirera oss – och det gjorde hon. Det som tilltalade mig mest är att Lena lyfte fram lärplattan i förhållande till läroplan, skollag och Puenteduras SAMR – modell. Ingen teknik utan tanke – var något som jag fastnade för! Hur använder jag lärplattan och hur skapar jag öppna uppgifter för eleverna där de får möjlighet att skapa och vara kreativ i användandet av lärplattan? Tänkvärda ord som jag funderar vidare på.

Lena pratade också om olika kriterer för teknikstött lärande:

  1. Tekniken ska stödja interaktivitet.
  2. Teknik ska ge återkoppling till eleverna.
  3. Teknik ska använda narrativa former i presentationen av materialet.
  4. Tekniken ska kunna anpassas efter individens lärstilar.
  5. Tekniken ska erbjuda former för samarbete.
  6. Tekniken ska stödja metakognition.

Bambuser i lärplattan öppnar upp det stängda klassrummet. Jag som arbetar mycket med webbpublicering vilket öppnar upp klassrummet hittar här en ny dimension i det kommunikativa lärandet – där ljud, bild och livesändning får mig att tänka i nya banor kring undervisningens innehåll. Lenas föreläsning hade tilltalat allt från förskolläraren på förskolan via låg-mellan till högstadie- och gymnasieläraren. Pedagogisk inspiration är inte åldersstyrt – det är pedagogik det!
Det var en givande dag då pedagogiska tankar spirade. Synd bara att inspirationsföreläsningen kom så sent in i projektet. I mars skulle den ha legat, då vi hade fått testa våra lärplattor tillsammans med eleverna ett tag och då behövt lite input – men bättre sent än aldrig. Lärplattan har verkligen sin plats i undervisningen – kreativitet, motivation och lärande i ett kompakt verktyg.
Och i dag har jag kompat ”Små grodorna” i Garageband – kände mig som en riktig musiker 😉
/ Marie Andersson

20120510-103359.jpg

Annonser

One thought on “Lena Gällhagen inspirerade

  1. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se…
    Alla svenska känner igen den här sången och den tillhörande dansen som framförs oftast i samband med midsommarfirande. Det sägs att den går att framföras även om man inte är alltför berusad. Är man dock helt nykter då ställer man sig frågan varför betraktas inte de stora grodorna som lustiga att se. Hur stora är egentligen de stora grodorna? Är inte även de rätt så små? Om så är fallet, då är nog alla grodorna lustiga att se.
    Kou ack ack ack, kou ack ack ack, kou ack ack ack ack kaa. Kou ack ack ack, kou ack ack ack, kou ack ack ack ack kaa, som vetenskapen konstaterad.

    Vetenskapen konstaterat även att den svenska små-grodorna-sången är fransk och heter ”La Chanson de l’Oignon” det vill säga ”Löksången” och härstammar från framska revolutionen. Dess refräng är ”Au pas, camarade, au pas camarade / au pas, au pas, au pas!, alltså ”i takt, kamrat!”. Britterna, som på den tiden var inte alltför kamratliga med de grodätande fransmän döpte och skaldade om sången, till ”Au pas, grenouilles!”, alltså ”I takt, små grodor!”…
    Det som vetenskapen och fransmän och britterna sprider om denna skuttande sång kan vara riktigt, men ännu riktigare är att denna sång härstammar från Bali. Jag vet det eftersom jag själv har både skådat och hört den framförd av en gamelanorkester som framförde javanesiska och andra indonesiska, välkända folkloremelodier med anor från 12-hundratalet. Och Heqet, den mäktiga fruktbarhetsgudinnan skuttade i Egypten redan innan pyramiderna ställdes i hennes väg… Fast det är en helt annan historia som sträcker sig långt bortom det svenska midsommarkvackandet.

    Och nu till något nästan identiskt, det vill säga storlek och vetenskap: på ett vetenskapligt möte för colorectalkirurger i London, behandlades den inte alltför negligerbara frågan om en människa är kapabel att avgöra om det är en stor och tjock eller liten bajskorv hon framproducerar och levererar, utan att hon tittar på den. Ja, vad tror du? Är du kapabel till det? Har du testat? Vad kom du fram till?
    Engelsmannen som har topforskare och tar all vetenskaplig forskning med stort allvar betalade ett signifikativt antal försökspersoner som fick tömma tarmen i vetenskaplig syfte och sedan svara på frågan vad de trodde att de nedkom med i de vetenskapliga forskningsskålarna.
    Och du som själv har inspekterat dina färdigheter på detta område kan avge naturligtvis det rätta svaret, det vill säga om du är lika funtat som de flesta. Så här är det, människan kan inte avgöra om hon skiter stort eller litet. Det är inte bara de små grodorna som är lustiga att se.

    Vladimir Oravsky

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s